Igår när jag berättade för min chef om resan och möjligheten om att få semester under den tiden, undrade hon, vad vi tänkt hitta på därnere. Jag berättade då lite om våra planer på hyrbil och om att köra de 50 milen upp genom öknen till Kairo, för att se pyramiderna i Giza. (Dom måste man ju bara se, om man är där).
Den största risken med alltihop (tyckte jag) var väl om vi skulle bli mördade och styckade på vägen. Man vet ju aldrig. "Ja. Det säger jag dig, Camilla, att det ger du blanka fan i. Du måste komma hem igen och lägga in alla lönerna!" Det känns tryggt att veta att någon skulle sakna en iallafall. Rent lönemässigt!
Men att hyra en bil därnere, var inget som hon på Reisa rekommenderade. Hon förklarade att när man tar det som en 2-dagars bussutflykt, genom researrangören, har man militär eskort (en bil framför och en bil bakom) hela vägen. Som en busskonvoj alltså. Blicken jag fick av R, när hon sa det, såg för rolig ut. Lite småskraj så där. Haha! Men det skulle han aldrig erkänna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar