Okej. Jag ska försöka att uppdatera bloggen lite oftare. Har inte varit riktigt på humör med detta och sedan tar ju det görroliga pokerspelandet en del tid oxå, eftersom man spelar halva nätterna, känns det som iallafall när man ska upp klockan 6 dagen efter. Då är man inte kaxig.Men sedan känner jag väl, att jag inte har så mycket att skriva om och det man vill skriva om kan man inte, för man vill inte blotta alla sina känslor. Situationen på jobbet är som den är, alltså skit, och då vill man inte dra allt det en gång till. Sedan kan det ju inte vara såååå intressant för er att läsa om det. Vi är iallafall fortfarande ovänner även om hon har börjat försöka fjäska, eller vad man nu ska kalla det. Men det är inte det det handlar om. Hon behöver inte fjäska. Jag vill inte ha fjäsk. Vänskapen är förstörd. Jag vill bara att hon ska erkänna att det hon gjorde var fel och att hon inte skulle ha ljugit mig rätt upp i ansiktet om det, när jag konfronterade henne. Det är det jag blev arg och ledsen över. När man vill erbjuda någon hjälp och bara får skit, då kan det vara.På tisdag skulle jag egentligen ha flugit till Stockholm. Igen. Men jag trixade mig ur det på ett snyggt sätt. Att få ihop en sån dag är mastig eftersom man åker hemifrån tidigt som fan och sen är hemma sent. Sedan vill jag faktiskt träna på tisdag oxå, som vi bestämt, så då tackade jag nej till det mötet.
Elin har iallafall kommit med i konståkningsskolan (fick vi reda på av tränaren, som ringde mig i onsdags) och hon är fruktansvärt mallig över detta och mer än nöjd. Den enda som inte är nöjd, det är JAG. Hädanefter ska man alltså behöva sitta i ishallen i 2 TIMMAR varje lördag istället för EN, eftersom hon inte vill vara där ensam. Sen höjdes ju avgiften med ett svisch oxå, från en femhundrig till en tusing. Per termin. Gosh!Innerst inne (hur hemsk detta än låter) hoppas jag verkligen inte att hon blir ett ämne för denna idrott (vilket jag faktiskt tror, eftersom hon har en grym balans och är vig) och sedan för att ett par konståkningsskridskor kostar nästan 8000 kronor. Japp, ni läste rätt. Än så länge kan hon ha sina vanliga, men avancerar hon är det dom andra som gäller. Fy fan.
Idag har vi även hunnit med att luncha med mina systrar, den enas barn och mamma. Lillasyster hade lagat indiskt (fruktansvärt gott) och det är detta som jag inte riktigt fattar. När hon växte upp åt hon inget annat än korv och makaroner med ketchup och örtsalt (morgon, middag o kväll) i säkert 10 år. Jag skojar inte. Inget annat gick ner. Då svalt hon istället. Men nu LAGAR hon mat. Som är fullt ätbar och jättejättegod. Helt otroligt.
Vi diskuterade även lite kring bröllopet och att jag ska hjälpa henne med alla inbjudningskort som vi ska klippa och klistra ihop någon dag. Det blev även en ny provning av brudnäbbsklänningen. Elin är så mallig, så hon kommer nog inte klara denna påfrestning psykiskt och när sedan Madde sa att hon kunde få ha lite smink, då trodde jag ungen skulle trilla av pinn. Men jag kan nog inte riktigt fatta att min lillasyster ska gifta sig om ett halvår. Det går inte in.
Jag måste iallafall börja slipa lite på mitt bröllopstal (som är nästan färdigskrivet) och som jag då ska hålla inför 75 personer. Eftersom jag är så jävla blödig och sentimental kommer det aldrig gå. Jag tänkte berätta lite roliga saker från hennes barndom, eftersom hon var som ett plåster på mig under 7 år. Tyvärr kan jag inte lägga ut talet här, förrän efteråt, eftersom lillasyster är en av mina bloggläsare. Så ni får hålla er till tåls.
Men. Jag kommer alltså stå och gråta inför 75 personer. Det vet jag helt säkert, för jag gråter varje gång jag läser igenom det för mig själv.
En sån sängram vill jag ha. Precis en sån. Fast i svart då. Det är helt klart snyggast. Något säger mig, att man kan ha 
