Passen är fixade. Inte illa! Kände att jag blev smått nervös över just det. Tänk om man inte hade hunnit få passen i tid. Hemska tanke! Jag stack iväg en stund från jobbet på eftermiddagen. Hämtade dottern på fritids, iväg till polisen fort som fan, lämnade dottern på fritids igen och tillbaka till jobbet. Jag tror inte ens någon märkte att jag var borta! Men det där med att man inte får le. Vad liknar det?! Man ser ju ut som en intagen, när man står där och stirrar rakt in i kameran. Suck!
Nu ska jag iväg på utvecklingssamtal för dottern och sedan ska vi handla. I morgon bitti flyger jag till Stockholm. Detta med stress är en baggis. Jag får tänka så här. Jag tog ju igen mig och sov ju faktiskt en hel del som ung.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar