ENKELRIKTAT

En sådan resa. Vi åkte 05:45 från Stenungsund och var uppe i Stockholm vid 12. Men Essingeleden, kan jag säga, är inte att leka med. 5 filer åt varje håll. Shit! Det gick iallafall jättebra.

Vägbeskrivningen från eniro satt som en smäck och vi kom rätt på Dalagatan. Perfekt! Men Stockholm är stort. Jösses! Man ÄR en liten lantlolla.

Vi möttes upp av svågern och 2 kompisar till honom. På 1 1/2 timme hade vi packat lastbilen full och så åkte vi hem igen. DET kändes snopet!

Hemvägen däremot gick ju inte fullt lika bra. Vi körde fel direkt. När vi skulle ut ur stan. Men egentligen körde vi rätt, men vi fick alla för oss att vi var på väg åt fel håll och därför skulle vi vända (eller köra runt). Det var inte att rekommendera.

Vi kör upp för en STOR backe och kommer upp i något som heter Essingeringen (ett bostadsområde). Till råga på allt försöker vi vända där. Då utspelar sig följande konversation i bilen:

Totte: "-Backa in där, på den gatan och VÄND."

Jag: "-Jaja."

Madde: "-Akta lastbilen för helvete."

TUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUT.

Jag: "-Vad fan är det med dessa jävla stockholmare, som måste tuta HELA tiden."

Vi börjar köra ner för gatan (backen) igen. Där möter vi en taxi som börjar BACKA.

Madde och Totte skriker i kör: "-DET ÄR FÖR FAN ENKELRIKTAT HÄR!!!!!!!!!!!"

Jag: "-AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!"

Men hem kom vi. Då skulle allt packas ur igen och bäras in. Vi åkte därifrån SENT. Då var man inte kaxig! Jag kan säga så här: "-Dom kommer aldrig flytta igen. Iallafall inte med min hjälp!"

Eller som Totte uttryckte saken: "-Den soffjävlen kommer aldrig lämna detta vardagsrum igen". Väldigt fint sagt!