LORM?

Elin håller på att lära sig läsa. Det går väl sådär ska jag säga. Hon slänger om bokstäverna och byter plats på dom. Ett tag fick jag för mig att hon har dyslexi. Hur mycket vi än övar så går det liksom inte framåt. Vi spelar barnalfapet bara för att träna att sätta ihop bokstäverna. Enligt hennes lärare handlar det bara om att ge henne tid. För mig är detta svårt att förstå, för är det något jag alltid haft lätt för så är det att läsa och skriva.

Följande konversation utspelar sig i morse när min jobbmobil ringer och jag håller på att tvätta håret:

"-Elin, kan du kolla mobilen?"
"-Mamma. Det är någon Lorm som ringer."
"-Va?"
"-Det är Lorm som ringer på din mobil."
"-Va? Vaddå Lorm? Jag känner väl ingen Lorm."
"-Det står Lorm."

Det stod Larm 2:an.